00.00

Vid strax före halv började vi plocka ihop oss för att ta en promenad ut till en kulle i närheten och titta på fyrverkerierna. Jonella hade köpt bubbel somm vi kunde dricka på tolvslaget, men skulle vi orka bära med flaskan dit för att stå och dricka i kylan? Jo men vi tar med den. Hur ska vi veta när tolvslaget är? Men det ser vi på fyrverkerierna. Jo tjena tänkte jag, hur vet vi vilken som just var tolvslagsraketen bland alla hundra. Så jag synkade min mobil med text-tv, 23.40 stod den på. Vi gick mot kullen, Sanna, Jonella och Charles började bergsbestiga oss upp längs kullen medans de andra fortsatt längre fram till en annan höjd av den. Till en början var det bara lite snårigt men på slutet brantade det till sig lite. De andra tre stannade längre ner på backen, när de såg lite lagom men jag fortsatte, med mobilen i ena handen och systemkameran i den andra klättrade jag. När jag kom upp var det så otroligt vackert. jag kunde se raketerna från Lund och Malmö, vet inte om man ser hela vägen till Danmark. Det är inte helt omöjligt, har för mig att mamma och dom sagt detg förrut. Jag satte mig ner på den frusna jorden, la kameran mot en sten och började fota raketerna. Sen började mobilen vibrera, alarmet gick igång, 00.00. Ropade till Charles och de andra att nu hade tolvslaget slått och vi var inne på 2010. Det kändes bra att sitta där, att fira tolvslaget med att sitta på en kulle i en slags egen tystnad mitt i det fyrverkerihav och dån som omringade mig. Efter några minuter hasade jag mig ner för backen till de andra tre. "Seså Marisha nu får du dricka upp det där bubblet", Wannabee champangen. 150 cl var det i flaskan, de hade druckit varsinn mun ur det, så jag började dricka ur det där och drack hela vägen hem, det skulle ju inte lämnas tänkte jag. När vi kom tillbaka hem hade jag druckit halva flaskan, mer drack jag inte av den sen. Kvällen avslutades med två omgångar av Bezzervizzer, ett frågesportsspel.