careface ?

Jag är förvånad över mig själv. Jag kanske inte ska vara med på lanet och det spelar inte mig någon roll. Jag har ingenting annat för mig och trots att båda syskon + jonella ska kanske dit. Men... jag vet inte, jag har ju troligtvis inte någon dator att spela på till och börja med, mitt nätverkskort saknar drivrutiner sen vi omformaterade den och den skivan är det ingen som har koll på. Men samtidigt så känner jag inte att jag har det behovet av att sitta där hela nätterna. Jag har ingen aning om vad jag skulle göra här hemma, det är ju sånt här jag egentligen inte alls klarar av; Att bara vara, och tänk det då kombinerat med andra problemet; Att missa någonting roligt som mina vänner gör. Vad är det här för ny Marisha och hur tänker hon?

XVIII

Artonårsdagen är över och den var helt fantastisk. Det var 34 gäster, 1 hund och sen vi i familjen på 6 personer här. Det var människor överallt men jag trivdes. Det var jättekul att så många kom och grattade mig. Marko och Linda kom hit vid fem och Niklas gick hem klockan två på natten. Oskar, Sabina och Liselott blev kvar som övernattare. Imorse var jag uppe redan 03.30, ni vet...tvångstankar och barndomsdrömmar som gör att jag inte kan låta min familj väcka mig på min födelsedag. Men det är egentligen inte tvångstankar på så sätt, utan mera det att... Jag trivs stunden för mig själv jag får varje födelsedagsmorgon. Imorse läste jag en bok, rensade mobilen på konstiga filer, städade rummet och tände ljus överallt.

Lite saker jag fick var cd-spelare, 2 nätter på hotell i sthlm under min praktik, lite klädesplagg och smycken, spegel, rosa rattmuff. jag glömde helt bort att ta kort, så har inte en enda bild från kvällen. Glömde helt bort att göra det, men det var en fantastisk kväll ändå.

Sportlov

Det blir bara värre och värre för varje vecka jag går med benet hos Inger. Inte så att det blir sämre, men hon hittar värre och värre punkter där det är problem med. Men idag tror vi att vi hittade grunden där smällen tagit mest. Det är uppe i ljumsken, och muskeln som fortsätter in under höftbenet. Det gjorde så fruktansvärt ont och hon sa att så här borde man verkligen inte ha det när man är så ung som jag är. Ska tillbaka dit på onsdag, en liten del av mig längtar för tillslut kommer det ju bli bra, men den andra delen av mig vet smärtan som väntar och då var det inte lika kul längre.

Fick mail från min praktikplats och det visade sig tydligen att alla skulle vara lediga under nästa vecka, vilket gör att jag just fick ett sportlov. Inte för att det är så dumt, Daniel påpekade att det faktiskt öppnade sig massa möjligheter och det har han rätt i, jag kan göra vad jag vill! Inte för att jag har något sådär i reservplan men...vi får se vad som händer.

Sala Open

21:00 16-1 till oss
01:00 14-0 till oss
02:30 3-7 vi förlorade
05:00 minns inte men vi vann den.
07:00 minns inte men vi vann den.
Det var typ 3-2 på en av dessa två sista matcher och 4-3 på den andra har jag för mig

Sedan var det sagt att finalmatchen skulle spelas vid elva men vid det laget skulle vår målvakt redan åkt för han hade match i sthlm med sitt lag. Ingen annan var heller pepp på att få vänta 4 timmar på matchen, fanns ingen mening och logik i det. Men vi lyckades övertala och tjata oss till att semifinalen och finalen spelades tidigare så vi var färdiga redan vid halv tio. Vi kom två, det blev typ 7-3 i finalen. Det var mot det enda laget vi förlorade tidigare under dagen så det var ju en fair förlust. Vi kunde inte slå dom, dom var kvickare i fötterna än vad vi var. Det var ett korpenlag så det är inte så konstigt, dom borde ju vara lite bra. jag är nöjd för vi var ju nära på att ge upp våran semifinalplats där ett tag. Då hade det känts lite som att vi gav upp, nu fick vi se vad vi kunde göra.

När vi kom hem hade kroppen stelnat till lite på hemvägen, men framförallt vänsterbenet. Då skulle det va med knäskydd och sedan tejpen som setat på knäet de senaste 15 timmarna. Det var inte så farligt som jag hade trott men foten var ju nästan blåaktig lite grann. Nu är benet ömt att gå på, men det är ju sånt man får leva med, det är inte varje dag man spelar sig till final i Sala open. Jag hade grymt kul under kvällen också.

Har powernappat nu i 5 timmar. Ikväll ska vi åka hem till Tells och fira Madeleine som fyllde i onsdags.

Innebandy

jadu, vad ska vi göra med mitt knä? Skadade till det idag med när vi spelade innebandyn. Sala Open på fredag. Jag kommer spela en hel del på adrenalinet om det gör ont för jag vägrar ge upp när jag väl är där! Så det är väl egentligen tur att Lina följer med för hon kan stoppa mig när jag inte borde spela längre. Fick låna knäskydd av My, hoppas det hjälper lite under matcherna.

Här har du din uppdatering Clara! ^^

Dags för en liten update av vad som hänt sen sist!

... eh .... tryckte senaste numret av skoltidningen i torsdags ..... ... Åkte stjärtlapp idag på duvan ...

Slut på update.

Måndagmorgon

Inget blev städat och inte kom jag i säng före elva heller. Men jag var uppe tidigare imorse och tog en morgon på gymmet, det var så mycket impulsiv jag blev. Ikväll ska jag efter att jag varit hos Inger övningsköra med pappa tills Mariel ska hämtas från träningen. Då ska jag baka glutengria citronmuffins till KGB tillsammans med Jonella. Hon har lovat mig en överraskning tills jag kommer hem, spännande ^^ Får se om det händer någonting vettigt under dagens textkommunikation, antagligen fortsätter Micke prata om vad som ska hända under praktikveckorna. Det börjar bli lite långtråkigt eftersom det inte berör mig. Men roligare än att sitta och läsa och jobba i textkommunikationsboken.

Söndagskväll

Jag har impulsvibbar. Jag vill göra något spännande och drastiskt. Men ingenting med håret, det ska få vila lite ett tag. Ommöblering gjorde jag nyss igen. Kanske är så enkelt att det drastiska är att jag städar rummet. Kan vara så, vi får se. Eller bara det att jag går och lägger mig före elva. Igår var det första melodifestivaldeltävlingen. Lina var här och tittade och Robin kom hit lite senare. Det blev en rätt kul kväll, trots att melodifestivalen isig itne är mycket att hänga i julgranen nu för tiden.

Do you think of me when I´m gone?
or only when I´m present

Körkortet närmar sig

Åh jag blev så pepp idag efter min körlektion. Nog för att Thomas fick påpeka en hel del om att jag måste titta i döda vinkeln och att jag missade vid en del växlingar och sånt under körningen, men han sa att jag kan boka in halkan nu. Och jag måste läsa upp teorin nu, körningen sitter och det behövs inte så mycket till, sen är jag klar för uppkörning!! Jag kände för att grotta ner mig i mitt rum och bara läsaläsaläsa teori. Men dels skulle det nog bli sjukt tråkigt och så har jag ju andra saker för mig. Var in till stan med Amanda och Jenny efter skolan. Lagom med en två timmars sväng så man fick uträtta lite ärenden. Köpte en ny kalender då den förra föll ihop bit efter bit. Vi hade rätt kort träning inför sala open, men jag lyckades ju skita till det lite med knäet... Inte för att jag lyssnar på rösten i mig som sa; Du kanske inte borde.... Men det gick rätt okej, ställde mig upp och började gå, det är det ända som hjälper, för annars blir det bara värre. Vi gick tillbaka till StLars och hängde där tills tio istället. Det var bra, det var nog verkligen behövligt med lite sånt. Bara få hänga där och snacka lite skit om ingenting speciellt.

Humorn hade sitt pris

Jag blir livrädd när någon skrämmer mig. Jag skriker och faller rätt ofta ihop. Jag har aldrig fått ont efter att jag ramlat, har lyckats ramla på ett så mjukt sätt, trodde jag. Men jag har fått lära mig något nytt, är vad detta orsakat mig. Jag går på behandling hos en som heter Inger. Hon trycker, lyfter och löser upp slagg och knutar och dyl. som finns i kroppen. Jag gick till henne för jag har haft problem med benet sedan jag flög in med tefatet från skidbacken för ett år sedan. Well, allting hänger ju ihop med varandra och det vi kom fram till att det är min ischias som är felet. Den har kommit i kläm när smällen i backen hände. Men den har också skitit sig uppe i fästet , hon frågade om jag ramlade på rumpan något. Jag skulle inte kunna räkna antalet gånger jag ramlat pga att någon skrämmer mig. Detta gjorde att jag i knävecken har fått muskler som är över....(minns inte vad de var, överansträngda kanske). Och jag lovar er, den smärtan jag kände idag i mitt högra knäveck.... Det gjorde så ont!