2009-06-11

När vi åkte fram i det skogsbetäckta landskapet märkte jag hur mycket jag tyckte om det och hade saknat det. Allt från att se Pansion Marina skylten igen till att lyssna på radion där de pratar på och spelar konstig musik. Men det är så det ska vara när jag kommer till Finland, så har det alltid varit. Det är det jag älskar. I stugan var det sig likt. Hundarna var där och hälsade glatt när vi var framme. De röda lamporna vid spegeln i hallen var tänd, som dom alltid är när vi kommer fram på kvällen, morfar satt i gungstolen och på bordet stod det framdukat med mat. Ja mycket var sig likt men inte allt. Det sorgsna uttrycket i mormors ansikte hade inte funnits där innan, dödsannonsen som låg på bänken var ny och anledningen till att vi var där var inte semestra.