Det snurrar i min skalle

En sen december eftermiddag.
Dags att gå hem från skolan, tar sällskap av tre vänner.
De alla droppar av en efter en, hem till sitt.
Där sista vännen viker av, där står också sista gatulyktan.
När jag går in på skogsstigen, inser jag hur mörkt det är.
Jag höjer musiken i örat för att slippa höra mina egna fotsteg.
Det låter som andra människor går omkring mig
En halvkass inspelning från en konsert kommer i örat.
jag hör människor prata i mellanspelet, byter snabbt.
Känns som om människor finns runt omkring mig och pratar.
Men jag är helt ensam på stigen,
en mörk december eftermiddag.
Jag ser stigen framför mig.
Ser inget slut, den slutar i ett mörker.
Där börjar skogen, stigen fortsätter in i den.
jag viker av precis innan skogen.
Vill inte gå där, helt mörkt.
Jag går mot bilvägen, bredare väg.
Vinden blåser i mitt ansikte. Det blåser kallt.
Den piskar ner regnet i ansiktet på mig.
Inte konstigt att man längtar hem
en kall december eftermiddag.