2008-07-06

Tfåwts

Jag slår mig lite osäkert ner på stolen mellan tjejen och killen. Tjejen ser ganska ung ut och även hon har fotopass. Killen sitter och pratar på perfekt engelska med en kille som står upp. Båda har backstagepass på sig. Dom måste tillhöra bandet tänker jag. Dom pratar och dricker lite och sen går dom iväg. Det är massa andra människor runt om kring mig och jag tittar på dom utan vidare intresse.
I baracken bakom hör jag någon komma gående, jag tittar in genom dörren och ser honom komma gående med blicken nere. Han går till soptunnan och slänger skräp. Sedan går han tillbaka där jag inte kan se honom längre. Men jag hör honom. Han börjar slå några slag på gitarren och sjunger sedan. Det låter fantastiskt, och jag vet att jag är ungefär en av femton personer som hör det här. Jag känner benen börjar skaka lite, precis som dom gjorde i London när jag mötte honom. Men då var det bara vi, nu står det en hel publik och ropar hans namn, det blir inte samma sak.. Men det här var fint på sitt sätt, för publiken vet inte att han är i baracken nästan bredvid dom. Men det vet jag och jag hör honom också.
tankar från Peace & Love innan Jason Mraz spelning

Inga kommentarer: